|

|
|
|
DIKTER UR BOKEN:

Sår...
Hör den som ljus fil
Sårad
Inom mig finns det sår små , små sår De läker sakta, sakta desto mer jag förstår mig själv.
Sårad och ensam, ledsen och hård. Sviken och rädd Utåt var allt bra men Inom mig var jag sårad
Det du inte ser finns inom Det du inte kan höra hörs inom mig Det du försöker förstå får mig starkare Och såren läker efter varje gång jag förstått Vad som hänt och hur det kunde hända. Varje gång du ler , tar min hand eller bara finns där Får mina sår att läka.
Såren gör ont långt ner i själen vill vara fri Det ska jag bli Men låt mig gå i min egen takt På mitt sätt En dag finner jag mig själv som den jag en gång skulle bli och vara Den jag ÄR här och Nu!
Sårad och såren byggdes på För hur skulle jag kunna säga stopp Gör inte illa mig Jag var van att det bara skulle vara så Sårad och trasig men inte utan på Tog åt mig av dina ord för sådan var jag Värt ett “normalt “ liv utan sårande ord Visste ej vad det var
En dag sa jag stopp ville ej må dåligt mer jag gick på min väg så krokig och svår Långt bort från mitt hem Men ändå så nära Jag skulle säga Nej Jag vill inte mer, låt mig vara för jag är lika mycket värd ett liv precis som du Vill inte höra dina ord mer Låt mig vara som jag är
Varje gång jag övervann min rädsla , sorg, ensamhet och visade mig själv Hittade jag bitar som jag inte visste fanns Självkännedom vad var det ? Var det jag Jag kan , jag vill och jag är värt ett bra liv Berömde mig själv för det jag klarade av Och mod att klara det jag inte trodde att jag skulle kunna klara av.
Jag fann en bit inom mig En stark kvinna som stod på jorden Och hon lät ingen göra illa henne mer Självförtroende och självkänslan Hade hon byggt upp själv Inom henne finns sår kvar som hon inte känner så mycket mer Hon går här bredvid dig för hon vet att det finns fler som hon Som vill men inte kan som kan och som vill vara den de Är.

Ensam
Ensam jag var så inlåst jag försökte ta mig ut men vem ville möta mig, vem ville se mig jag var inte värld ett liv.
Ensam jag gick jag med tunga steg upp mot något som jag inte visste vad.
Ensam och rädd hur skulle jag våga möta allt det som jag kände för det var så inbonat i mitt inre och vem ville höra, vem ville se mina framsteg och baksteg?.
Jag tog mod mod ut ur ensmheten ut ur mitt skal ut ur mitt instängda liv för ingen vill känna ingen ville veta för det var mitt fel. Men vad , jag förstod inte Hur kunde det vara mitt fel när ja g inte änns förstod vad som var fel? men det var nog så mitt fel.
Mitt fel att vara den jag var.. INGEN. För så kändes det inom mig, Jag bara var en av alla människor en av dom som fick bära på allt det som alla andra var.
Men ständigt kom frågan varför var det mitt fel? Att min mamma var alkoholist, jag levde inte hennes liv. Att jag inte var som du? Att jag inte kunde få in något i mitt huvud för allt snurrade, Varför kom alla frågor och när skulle jag få svar .
Så här var mitt liv när jag var ung och när jag trodde att jag var dum och misslyckad...för det var det jag fick höra varje dag...

|
 |
|
YournameCom © 2007 • Privacy Policy • Terms of Use |
|